Jennie-Lie

Vi hade bestämt oss för att göra ett KUB-test, här i Göteborg får alla göra det men är du under 30 år så betalar du det själv. KUB är ett test där man får fram sannolikheten på att barnet/barnen skulle ha någon kromosomavvikelse, och fungerar så att man tar ett blodprov, gör ett ultraljud och anpassar efter mammans ålder.

 

Måndag eftermiddag, dagen innan vi gick in i V.13 så var det dags för ultraljudet, blodprovet tog jag vid inskrivningen vilket gör att man får besked direkt av barnmorskan. Vi fick en väldigt fin barnmorska som peppade oss och gick igenom vad proverna visar och att hon själv kommer att kolla först och sedan visa oss och berätta vad hon ser.

 

Bara att gå in i rummet kändes väldigt konstigt, att vi var där för vår egen skull och snart skulle vi förhoppningsvis få se vårt frö på en skärm. Sekunderna innan barnmorskan började prata så låg jag bara och tittade på Hampus och hade en känsla av att vad som än händer så klarar jag det med den här mannen vid min sida.

 

Hon berättade att hon ser ett friskt hjärta som slår fint, och jag kände att jag kunde pusta ut. På någotvis var det just hjärtat jag längtade efter att få se. Sen blev hon tyst igen innan hon fortsatte - Jag måste ändra mig och säga jag ser friska hjärtan, för det ligger två stycken här inne.

 

Mina första tankar var att det var ett skämt, att Hampus hade fixat det här. Det var nämligen så att Hampus länge sagt "det är säkert tvillingar", på grund av att jag mådde så dåligt och var så trött. Men när hon vred skärmen, och vi fick se två små troll, så bara skrattade och grät vi lyckotårar! Redan där var det de finaste jag någonsin sett, och mina tankar snurrade kring hur vi kunde ha turen att få två.

 

Första bilden på våra små troll, som dessutom så snällt la sig skavfötters för att få plats på samma bild!