Är jag orolig?
Jag fick en fundering från en av er läsare här om dagen som jag mer än gärna svarar på.
"Hej! Förutom att du har två supersöta barn, så har du även en av de bästa bloggarna. Men jag har en fundering kring Leia. Hon är ju 16 månader och går inte än, medan Mattis verkar gå riktigt bra. Är du orolig över att Leia är så mycket efter Mattis?"
Hej! Och tack snälla för dina fina ord, jag är så glad att du tittar in här hos oss. Nu ska jag svara på din fråga.
Nej, jag är inte orolig. Jag anser inte att Leia är så mycket efter Mattis, de har helt enkelt varit först med olika saker. Leia vände sig först, Mattis skrattade först och så har det varit. De gör olika framsteg olika fort. Att Leia nu är 16, påväg mot 17 månader, och inte går har jag faktiskt inte tänkt på. Men hon kryper inte längre, utan hon går på knäna. Den sötaste gången jag någonsin sett.
Leia ute och promenerar på sitt eget lilla vis.
Vi har ju flera gånger sett att hon kan gå, och hon är riktigt stabil när hon väl vågar släppa taget. Men det känns som att hon är för rädd, hon litar inte riktigt på sin egen kropp. Jag tror att när hon väl vågar och litar på sig själv så kommer hon gå felfritt på en gång. Mattis har en annan taktik, han kör på, slår sig, prövar igen och så håller han på tills han lärt sig.
Jag tror absolut att det kan vara lätt i att falla in i jämförelse när man har tvillingar, eller kanske när man har fler barn över huvudtaget. När gick första barnet? Kommer andra barnet lära sig samtidigt? Ibland kanske de är så. Men det jag vet när jag nu har två barn som är exakt lika gamla, är det att de är så olika varandra med hur de lär sig, och vad de vill lära sig. Leia är betydligt bättre på att förstå exempelvis hur djuren låter, eller peka på olika saker som lampa, tavla, pappa. Mattis pekar mest på lamporna hela tiden.
Deras gångstilar bredvid varandra, M på fötterna L på knäna.
Hade hon inte ens försökt att ställa sig upp, eller tagit ett enda steg så kanske jag hade varit mer orolig. Men hon står och går mot väggar, bord och i soffan där tycker hon det är superkul att släppa taget och gå. Så tendenserna och viljan finns ändå där. Dessutom så får jag inte glömma att de är två månader förtidigt födda, vilket kan betyda att Leia lär sig gå först när hon är 20 månader och det anses fortfarande normalt. Därför är jag inte orolig, inte än iallafall. Vi försöker få henne att träna gå några steg om dagen, ibland vill hon gå mer och ibland tar hon inte ett enda steg.
Finns det fler här som har barn som lärt sig gå senare än normalt? Eller kanske bara senare än sina syskon?
Hej!
Mina tvillingtjejer är födda i vecka 28. Den ena lärde sig gå vid 15 månader (12 månader korr), den andra var 17 månader (14 månader korr) Båda lärde sig alltså gå vid fullt normal ålder även fast de inte lärde sig samtidigt. (Varför skulle dom lära sig samtidigt bara för att dom legat i samma mage samtidigt? Andra barn i resten av världen som föddes exakt samma dag och år som mina barn har ju alla lärt sig gå vid olika åldrar, inte jämför jag mina barn med dom? Men tvillingar ska minsann jämföras!) Nej låt fina Leia utvecklas i sin egen takt utan jämförelse med sötaste brorsan. Rätt som det är så knallar även hon omkring :)