23 månader
Sista månaden innan vi har två stycken tvååringar som springer omkring här hemma. Jag kan verkligen inte förstå hur det redan gått två år, samtidigt kan jag knappt komma ihåg hur livet var utan våra två troll här hemma. När barnen var prick 23 månader (28 april) så åkte vi hem från vår första utlandsresa, Mallis. Därav ett lite sent inlägg.
Leia
Här är det full rulle från hon slår upp ögonen på morgonen tills dom stängs igen på kvällen. Har vi tur så stängs de även en stund på dagen så vi alla får energi för att orka. Sömnen är så mycket bättre och vi vågar väl nästan säga att det är slut på nattmaten, äntligen, för denna lilla dam. Under den senaste månaden tror jag det har varit en eller två nätter som hon behövt en flaska för att somna om, och då har det oftast varit pågrund av sjukdom eller något annat som oroar henne.
När vi var på Mallorca så for hon fram, från att ta små försiktiga steg, till att springa full fart. Jag tror att bara grejen att inte behöva tunga tjocka vinterkläder gjorde att hon fick upp självförtroendet lite och vågade ta lite fart. Och nu springer hon även ute hemma, vinteroverallen har inte behövts sen vi kom hem än så det tycker hon nog är skönt. Även pedagogerna på förskolan har kommenterat hennes framsteg och att de faktiskt behövt hålla lite koll på henne då hon börjat klättra på kullar, bänkar och stolar. Förut så var hon bara på marken och väldigt nära pedagogerna.
Mattis
Här är en morgontrött liten man, han vill gärna ligga och dra sig ett bra tag innan vi kliver upp ur sängen. Mammans morgonhumör tror jag visst. Men när han väl är vaken, ja då är det bara att hänga med. Det klättras, springs och busas hela dagarna.
Hans favoritord är defintivt "Eja", alltså Leia. Om han inte ser Leia så frågar han vart hon är, han ropar på henne och när han busar så skrattar han så han kiknar samtidigt som han säger "Eja". Så gulligt!
Han har dessutom kommit in i en ritkig puss-period. Han älskar att pussas, men oftast har han nappen i munnen och vägrar ta ut den. Så man får se upp så man inte får en hård puss.
Mattis trivdes verkligen på Mallis, trots att det var kallt i poolerna så badade han tills läpparna blev blå och då fick vi tvinga honom att sätta sig i solen för att värma sig lite.
Övrigt
Även om det kommer andra utmaningar när barnen växer upp så känns det som vi har väldigt bra rutiner just nu. Nattningarna fungerar, sömnen är ok och de äter och frodas. Så skönt att kunna leka och busa omkring och dessutom att de kan gå själva.
Efter resan så har det inte blivit någon natt i ensam säng, utan de har sovit med oss. Dels för de varit lite allmänt oroliga, och dels för att det är alldeles för ljust i deras rum. Det ska åtgärdas snarast så får vi se om de kan somna där lättare igen. Men ända fram till resan sov de där själv om nätterna och Leia kom in till oss själv och Mattis sov bra där tills han vaknade och vi fick hämta in honom, ibland hela natten.
Nu är det snart två års kalas, och jag längtar!
Åååh är dom 2 redan! eller snart! Det går ju så fort!
Va kul att ni hade en bra resa! Vi är sugna på att åka i höst! <3